Naturvetenskap och teknik i förskolan

Rullstensås – En rullstensås eller grusås som det även kallas är isälvsavlagring som sträcker sig som en lång rygg och har bildats av smältvattenssediment från en glaciär eller en inlandsis under istiden. Det finns två grundtyper av rullstensås detta beroende på om isälvstunnlarna mynnar ut i en över(Supraakvatiska rullstensåsar) eller undervattenmiljö (Subakvatiska rullstensåsar.) Rullstensåsarna består av avrundade och vattensorteradestenar, sand och gruslager, rullstensåsen är en av Sveriges vanligaste isälvsavlagring. Åsar under högsta kustlinjen är ofta stora och kan vara uppåt 25 mil långa.

Rullstensåsar är en av vårt lands viktigaste naturresurser. Materialet i åsarna är eftertraktat i olika syften, exempelvis. vägbyggnationer, hela vår moderna samhällsstruktur har byggts upp tack vare naturgruset i våra åsar och deltan vilket har medfört att mycket av åsmaterialet runt de större städerna har brutits ut. Denna naturresurs är på väg att ta slut i många av våra kommuner vilket har bidragit till att det idag övergått till ballastmaterial(krossberg) som ett alternativ istället.

En annan resurs som våra rullstensåsar bidrar med är vårt dricksvatten. Vårt lands största grundvattentillgångar finns nämligen i de större isälvsavlagringarna vilket bidrar till att många kommuner i Sverige använder i varierande grad åsarnas vattenmagasin för vattenförsörjning.

En av Sveriges längsta rullstensås är Badelundaåsen, den sträcker sig mellan Nyköping och Siljan. I Västra Götaland finns det ett flertal rullstensåsar, området kring falköping (falbygden) är känt för sina forntidsminnen bland annat i form av rullstensåsar. Några av åsarna omkring falbygden är: Smula Ås, Prästgårdsåsen, Västtorpsåsen och Hökensås som ligger i närheten av Tidaholm.  

Referenser:

http://www.ne.se/rullstens%C3%A5s

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rullstens%C3%A5s

http://www.geologivagen.se/faktabladomgeologi/isalvsavlagringarglacifluvialaavlagringar.4.49aebab41110298c34b80003486.html

Lundväxter/lundvegetation – Lundar är ganska ovanligt förekommande i Sverige. En lund är en skog som består av ett stort inslag av lövträd som växer på näringsrik mark, typiskt för lundar är att de växer rikligt med högvuxna örter på marken. De träd som kännetecknar en lund är främst ädellövträd som exempelvis. (Ask, Alm, Ek, Lönn, Bok och Lind med mera.)

De växter som trivs i den mycket bördiga marken som är bland lundarna är bland annat. (Underviol, Try, Olvon och Tibast.) I den näringsrika marken som lundar är kända för finns det stora mängder med svampar, bakterier och daggmaskar som snabbt bryter ner de kvistar, barr, löv och vissnande örter som faller ner på hösten. De bryter ner dessa växtdelar till jord vilket gör att näringen snabbt återgår tillbaka till växterna och träden i lundarna. På våren finns det inte mycket kvar av höstens döda växtdelar på grund av det effektiva arbetet som utförts av naturens resurser.

Många lundar är hotade idag i största del är det granen som är ett hot för de kvarvarande lundarna. Granen håller på att tränga sig in på naturlig väg via fröspridning och därigenom gör att lundarna växer igen med gran och allt eftersom dör. Barren i gran innehåller sura beståndsdelar vilket gör att markförhållandena med tiden blir allt sämre och lundväxterna försvinner. Flera hotade svampar är beroende av lundarna och dess speciella jordmån och fuktighet. Några av de svamparna är: Rökpipsvamp, Jordstjärnstryffel och Slöjröksvamp.

Referenser:

http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/lundar

http://www.metsavastaa.net/lundartade_marker

/ Elin Jansson