Jag har min VFU på en förskola med teknik
inriktning. På förskolan har barnen möjlighet att utforska bygg och
konstruktion, magnetism, vatten, skruven och ljus. På förskolan så arbetar
arbetslaget så att de byter ut materialen i de olika rummen då de märker att
barnens intresse sjunkit eller att materialet inte gav den nyfikenheten och
utforskarviljan hos barnen som arbetslaget tänkt.
På denna förskola diskuteras aldrig om pojkar och flickor i förhållande till teknikämnet. Utan arbetslaget försöker arbete utifrån individen och utmana individen ut efter det barnets intresse. Inte efter om det är en pojke eller flicka. I lpfö98 rev 2010 står det följande:
På denna förskola diskuteras aldrig om pojkar och flickor i förhållande till teknikämnet. Utan arbetslaget försöker arbete utifrån individen och utmana individen ut efter det barnets intresse. Inte efter om det är en pojke eller flicka. I lpfö98 rev 2010 står det följande:
”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller”(s. 7)
Varför skulle teknik vara något som bara ett kön
skulle klara bättre?
Med det menar jag att t.ex. om en pojke är mkt intresserad av att bygga, då får vi som förskollärare finna ett sätt att utmana honom i hans intresse. Samma gäller det om det är en flicka som har ett lika starkt brinnande intresse för bygg och konstruktion.
Jag kan inte alls se detta som Gunilla Mattson (1996) tar upp att det skulle behövas särskild alternativt enskild undervisning för flickor i teknik. Min uppfattning utifrån mina erfarenheter från min VFU-förskola är att uppmuntra intresset barnet visar oavsett kön. En lösning på ”problemet” med flickor och teknik kanske är att inte se det som ett problem utan snarare börja möta individen och inte könet på individen.
Med det menar jag att t.ex. om en pojke är mkt intresserad av att bygga, då får vi som förskollärare finna ett sätt att utmana honom i hans intresse. Samma gäller det om det är en flicka som har ett lika starkt brinnande intresse för bygg och konstruktion.
Jag kan inte alls se detta som Gunilla Mattson (1996) tar upp att det skulle behövas särskild alternativt enskild undervisning för flickor i teknik. Min uppfattning utifrån mina erfarenheter från min VFU-förskola är att uppmuntra intresset barnet visar oavsett kön. En lösning på ”problemet” med flickor och teknik kanske är att inte se det som ett problem utan snarare börja möta individen och inte könet på individen.
Referenser
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Fritzes.
/Jessica Vahlund Grupp 4A
/Jessica Vahlund Grupp 4A
På denna förskola diskuteras aldrig om pojkar och flickor i förhållande till teknikämnet. Positivt att det finns förskolor som medvetet satsar på naturvetenskap och teknik! Jag håller helt med dig och arbetslaget om att det är barnets intresse som är det viktiga och att utmana deras förståelse på den kunskapsnivå de har. Sedan kanske man bör ge pojken och flickan utmaningen att våga pröva något helt annat också,så småningom.
SvaraRadera