Den
3e april 2012 besökte jag och en vän Dalénium Science Center i Stenstorp. Ett science center är ett utställnings-
aktivitetscentrum med målet att väcka intresse för naturvetenskap och teknik,
främst hos barn och ungdomar. Enligt en broschyr från Dalénium vill de genom en
blandning av interaktiva stationer, experiment och vetenskapliga shower ta tillvara på besökarnas nyfikenhet,
kreativitet och experimentlust. De erbjuder även pedagogiska program och
fortbilning för pedagoger vilket jag fann attraktivt som lärarstudent.
Dalénium
erbjuder olika ”temabesök” för olika åldrar. Aktuella teman nu är bland annat Bland stjärnor och planeter, Från Magnesia till magnetism och Jakt på lösningen. ”Showerna” som
Dalénium erbjuder är bland annat Luftens
gaser-gasshow och Under press-tryck
show.
Under
besöket gick vi runt och prövade det mesta. Vi läste om olika saker och
försökte ta reda på och utforska så mycket som möjligt. Vi kunde även se hur
barnen fann sig i miljön. Barnen som besökte Dalénium den dagen var där med
familjen eller andra släktingar och var i åldrarna 5-12. De flesta barnen
prövade på olika stationer och aktiviteter men valde ut en ”favorit” (verkade
det som) som de stannade vid.
Det
jag fann mig kritisk emot var att det inte fanns någon tillräckligt tydlig ”röd-tråd”
inne på Dalénium. När man kom in i första stora kammaren med aktiviteter fanns
det lite om rymd och elektricitet, sedan om miljön, sinnena och kroppen vidare
in i nästa kammare där det fortsatte om kroppen och lite om miljö och
bygg/konstruktion. Ett plan ner var det vatten och energi som stod i fokus och
ett plan upp fanns datorer samt ett mini-bibliotek med böcker inom
naturvetenskap och teknik. Min kritik mot Dalénium är alltså att det för
besökaren kan vara jobbig att ”veta var man är”. Jag uppfattade det som ”Oj! Är
det kroppen nu? Eller, vad är det här och vad hör det till?”
En
del material inne på Dalénium ansåg jag vara slitet och felplacerade, som till
exempel en bräda/pussel som man sak flytta brickorna (utan att lyfta dem) till
en viss ordning. Detta satt uppe på en vägg (ej för små barn eller korta
personer) vilket bidrog till att brickorna hela tiden flyttade sig automatiskt
neråt. Mönstret på brickorna var även avskavt. Jag saknade även en benämning
för vad detta var. Pusslet satt även mittemellan ett ”blixtrum” och två cyklar
som var kopplade till ett spel på tv-skärmar, hur hörde det hemma där?
Det
som jag fann attraktivt med Dalénium var läget i Stenstorp, personalens
mottagande samt den historiska charmen. Med detta syftar jag till min egen
barndom som spenderades på Dalénium under vissa lov. Det stora periskopet och
roboten som serverar läskedrycker finns kvar vilket var väldigt roligt att
uppleva igen. Det finns en charm över Dalénium, potential för lärande (om inte
motivation för det) och en tillgänglighet som familjer och skolor borde nyttja.
Science centers över lag är intressanta och eftersom jag har upplevt en del
(Inovatum, Dalénium, Universeum och Balthazar, (även föregångaren till denna))
och har fina lärorika minnen av dessa drar jag slutsatsen att detta gäller alla
barn, mer eller mindre. Det krävs mycket för att skapa ett fint minne men dessa
Science Centers kan gott och väl vara
en bidragande faktor.
//My Reinhold
Jag kan hålla med dig om att det ibland kan kännas lite rörigt på Science center, då det inte finns några tydliga tema-avgränsningar mellan de olika stationerna. Du skriver att det fanns möjligheter att göra tema-besök, då fanns det väl särskilda rum eller fick man förflytta sig bland de olika stationerna då också? Positivt att Science center upplevelserna sitter kvar i minnet som lärorika erfarenheter!
SvaraRadera