Geologisk
tidsskala/geologiska tidsperioder.
”Geologisk tidsskala är en sammanställning av den
tid som har förflutit sedan Jorden skapades fram tills idag.”
Den
geologiska tidsskalan sträcker sig över drygt 4,5 miljarder år och är indelade
i tre delar kallas Arkeikum (4,6
miljarder år sedan fram tills 2,5 miljarder år sedan). Denna följs av Proterozoikum (2,5 miljarder år sedan
fram tills 542 miljoner år sedan). Under denna del i den geologiska tidsskalan
bildas en del av Sveriges berggrund, det vill säga urberget. Dessa två delar går ibland under namnet Prekambrium och det enda livet som fanns
bestod av enkla encelliga organismer. I den tredje delen i tidsskalan skedde en
utveckling av flercelliga organismer, först i havet och sedan på land. Denna
del kallas för Fanerozoikum (540
miljoner år sedan fram tills idag).
1.
Paleozoikum (542 miljoner
år sedan fram tills 251 miljoner år sedan).
2.
Mesozoikum (251 miljoner
år sedan fram tills 65 miljoner år sedan).
3.
Kenozoikum (65 miljoner år
sedan fram tills idag).
Dessa
eror är sedan indelade i perioderna:
Palezoikum:
- Kambrium
- Ordovicium
- Silur
- Devon
- Karbon
- Perm
Mesozoikum:
- Trias
- Jura
- Krita
- Paleogen
- Neogen
- Kvartär
Indelningen
av dessa perioder baseras på de fossiler man hittade under 1800-talet.
Fossilerna var typiska sedimentära bergarter från de olika tidsperioderna. Gränserna
mellan perioderna avgörs till viss del av massutdöenden,
exempelvis vid dinosauriernas utdöende vid kritas
sista år. Efter dessa massutdöenden tog evolutionen ny fart och nya livsformer utvecklades.
Pangea
och vulkanism
Pangea är namnet för den superkontinent som fanns innan jordens
plattor delade upp sig till dagens
kontinenter. Denna superkontinent bildades i slutet av den geologiska
tidsperioden perm då de tidigare
superkontinenterna Gondwana och Laurasien drev ihop (ca 250 miljoner år
sedan). Man tror att Pangea sträckte sig från pol till pol som ett enorm C,
delat på mitten av ekvatorn. Bergskedjor
som bildades då Pangea uppstod finns kvar än idag, exempel på dessa är Appalacherna i Nordamerika och Uralbergen i Centralasien. Klimatet på Pangea
var till stora delar varmt och torrt
på grund av att regnmoln inte nådde tillräckligt långt in mot landet. Detta
påverkade djur- och växtlivet på
Pangea.
En
vulkan är ett resultat av en öppning i
jordskorpan, då vår planet består av stora plattor som rör sig och bidrar
detta till öppningarna eller sprickor i jordskorpan där het magma kan tränga upp, smälta bergarter, från jordens inre och
stelna till lava vid lägre temperaturer. När magman når markytan eller
havsbottnen klassas det som ett vulkanutbrott och det är då magman blir lava. Vulkaner
kan delas upp i två olika kategorier: de som har explosiva förlopp och de som bara rinner ut över omgivningen.
De flesta vulkaner finns på havsbottnen och kan ibland bilda öar. Exempel på
dessa är Hawaii-öarna.
En
vulkan som inte har haft utbrott på 10’000 år klassificeras som slocknade och
kommer (troligtvis) inte få utbrott igen. Vulkaner kan vara vilande (ingen aktivitet) eller aktiva (nästan konstanta utbrott eller
utbrott tidvis). Det finns olika typer av vulkaner och de är:
Konvulkaner ”kastar” ut en
mängd heta stenar som lägger sig runt om vulkanen och bildar en kon runt
vulkanens krater. De allra flesta konvulkaner får endast ett utbrott och de kan
bli mellan 30-400 meter höga.
Sköldvulkaner bildas av löst
flytande lava som breder ut sig utan att bilda några höga toppar. Detta
resulterar i att vulkanen sprider sig över landskapet. Island och Hawaii har
många sköldvulkaner.
Stratovulkaner byggs upp av
trögflytande lava, aska, ”lavabomber” och stenar. Magman tränger ibland ut
genom sidorna på vulkanen som även sprutar ut stora mängder av aska.
Supervulkaner är stora nog
att förändra utseendet på hela kontinenter och kan även förändra klimat. Det är
den farligaste sorten av vulkaner men även den mest ovanliga. Alla
supervulkaner som människan har stött på är slocknade.
Sprickvulkaners utbrott
resulterar inte i en formation av ett berg utan i en sjö av lava till följd av
att magman tränger ut genom sprickor i jordskorpan.
Undervattensvulkaner är vanligast
och bidrar oftast inte i några större faror. Lavan som pressas ut stelnar i
stort sett med en gång.
Subglaciära vulkaner finns under
glaciärer. Lavan som tränger upp smälter isen som i sin tur får lavan att
svalna. Detta resulterar i ett berg men en platt topp.
För
att kunna avgöra styrkan på en vulkan använder man VEI-skalan (Volcanic
Explosive Index) och den går från 0-8. En supervulkan har en styrka på 7-8 i
VEI-skalan. Det finns även områden som bär högre risk för vulkaner och deras
utbrott. Dessa kallas hot-spots och
är till stor del utmärkta vid litosfärplattornas gränser.
Några
exempel på kända vulkaner:
- Eldfjell, Heimaey, Island
- Etna, Italien
- Eyjafjallajökull, Island
- Fuji, Japan
- Hekla, Island
- Kilimanjaro, Tanzania
- Mount St Helens, USA
- Yellowstone, USA
Referenser:
www.wikipedia.org
www.nrm.se
www.ungfakta.se
//My Reinhold
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar